är ändå lite stolt
Jag gråter sällan och det märks. För när jag väl gör det, som idag så kan jag inte sluta. Då kommer allt, verkligen allt. Och att prata samtidigt, det går fan inte. Jag hade ett samtal idag som gjorde att jag lipade som en treåring, även den jag pratade med fick tårar i ögonen.
Utan att gå in på vad allt handlade om så är jag ändå lite stolt över mig själv. Förr så brukade jag inte säga ifrån, men jag har fan lovat mig själv att om det är nåt som är fel som jag kan göra nåt åt, då ska jag göra det också! Hur jobbigt det än känns just där och då!
Det var dagen.
Ikväll så åkte jag och hälsade på Sara och Andréa och där även Frida var, trevligt! Blev kvar lite längre än väntat, men det var lite spännande. Lånade en liten hand, men bara en liten. Det kändes bra, miss all of you! =)
Sara var också jättejätteduktig! Det är du!
Hon är också jättejätte snäll och ville ge mig en kram, men då började jag ju nästan med tårarna igen, omg!
chilla.
Här kommer en cyberkram som du inte kan motstå...;)
Och, tack vare allas gemensamma insats mådde hunden mycket bättre imorse - då ville jag grina en skvätt (kanske även mycket för att jag var trött...;))
See ya soon, bitch!
