åtta dagar har gått..
..och det börjar bli mer verkligt, du kommer inte komma tillbaka..
Väntar fortfarande på att få se dig komma gåendes i dina fula foppaskor, säga nåt dumt, dra ett dåligt skämt och skratta högst åt det själv.. och även om det var ett dåligt skämt så skrattar vi andra också, man kunde inte låta bli när du satte igång, så var det bara.
Vem ska dumma sig i telefonen nu när jag ringer hem?
Vem ska nu vara grillmaster?
"köp köp sa kycklingen..." vem ska säga det till mig nu?
Vem ska man nu driva med?
Vem kommer nu driva med mig?
Vem ska man vända sig till nu?
Tommy, du förstår inte hur tomt det är utan dig.
Ja, livet måste och kommer att gå vidare, så är det, men på ett helt nytt sätt, med nya förutsättningar.
Vi måste hitta ett nytt sätt att leva våra liv på. Och det kommer vi att göra, men det kommer ta tid.
Även om tårarna inte syns jämt så finns dom där tillsammans med tankarna. Du fattas oss.
Vad fint skrivet vännen! Det du skriver är en precis beskrivning över hur Tommy var. Det är skönt att han var den personen som han var, att man faktiskt får ett leende på läpparna då man tänker på hans tokigheter, trots allt. Stor kram!
Håller med Erika. Du har skrivit så fint och prickat helt rätt. Kram till dig Hannah!
