Hannah-Marie

20110721 är hittills den jobbigaste dagen i mitt (och många andras) liv. Går inte in på det hela här, tar det med dom som jag vill dela det med senare. Men igår klockan 14.00 var det Tommys begravning, verkligheten kom som ett slag i ansiktet. Att se kistan med bårtäcket, blommorna, folket, bilden på Tommy, alla som gick och sa sin sista hälsning, det prästen pratade om..(det jag kommer ihåg av det).
Tårarna rann som dom aldrig gjort förut, sjukt jobbig stund. Men även fin på nåt vis och även skönt att på sätt och vis ha det avklarat, ett steg i hela processen. Men det är fruktansvärt vad jag saknar dig Tommy. Och det vet jag att jag inte är ensammen om. Det tomrum du lämnat är ofantligt stort.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att du visste hur mkt du betydde för mig, för det sa jag nog aldrig till dig, jag älskar dig som en "riktig" pappa, du är den bästa styv-far jag nånsin kunnat få.
Tack för dom 13 åren och allt du gjort för mig under den tiden.

Nu hoppas jag du har ro i kroppen och att du har det bra där du är.




Mitt i allt elände så finns det även ljusglimtar i livet. Jag har en person som är ett fantastiskt stöd och som jag nu vet finns där, när som helst, vad det än gäller. Du är det bästa som hänt mig och jag är tokkär i dig!